Idag var det varit begravning för min fina mormor, hon kommer att ligga begraven med sin man och på samma kyrkogård som min älskade pappa ligger på. Begravningar tycker jag såklart är jätte jobbiga och jag blir ännu mer ledsen av att se andra människor jag tycker om vara ledsna.
När jag gråter för att jag saknar någon (det har framförallt varit min pappa genom åren, jag var pappas flicka som liten) vill jag helst vara ensam. Finns min mamma, syster eller dotter i min närhet (tex på kyrkogården) håller jag igen så mycket jag bara kan. Jag vill inte att dom ska börja gråta och vara ledsna, gör dom det börjar jag gråta ännu mer. Jag vill att dom jag tycker om ska vara glada.
Jag tycker inte om att vara ledsen men vissa saker finns det inget annat sätt för
Jag kommer sakna mormor och jag saknar min pappa alltid, jag önskar att jag kunde få en möjlighet till att träffa honom igen, om så bara en gång.
Till minne av Mormor och Pappa