Jag kommer nog aldrig vilja spela golf utan caddy, hon var bäst. Hon eller Ma som hon heter, hade bättre koll på mitt usla spel än vad jag själ hade.
Hittade bollar som jag spelade ut fanders, visste vilka klubbor jag borde använda men tog med mina favoriter eftersom jag oftast använder dom ändå. Berättade vart jag borde försöka slå och sikta även om det sällan blev så, skrattade åt mina dåliga skämt och på något knagglig engelska tog vi oss igenom samtals ämnen som familj, jobb och golf.
Det torkades bollar, klubbor, markerades på green och lyftes flaggor. Men det mest komiska var när jag fick ”hjälp” i dom kraftiga uppförsbackarna som fanns på banan. Jag tror att dom är ganska vana men hur ska jag uttrycka mig…. äh, feta gubbar som knappt orkar gå i dessa backar. Så om jag vid minsta sekund tappade lite tempo var hon där och puttade lite lätt, kanske inte någon tjänst jag egentligen behövde…
Jag vill alltid ha Ma som caddy!
