Igår hamnade vi på den lokala marknaden som mest besöks av Thailändarna själva men ibland hittar även turisterna dit.
Vi har varit där ett par gånger och vi har hittat ett ett spel som är lite som att spela på chokladhjul fast det är en kula som rullar ner och landar på ett nummer. Man satsar pengar på det numret man tror kulan hamnar på. Enkelt men kul.
Igår hittade vi också deras “bingohall” om man nu kan kalla det en hall. Men dom hade en plats på marknaden. Vi spelade såklart och eftersom vi är ganska dåliga på thailändska så hade vi genast 3 stycken som jobbade där som mer än gärna hjälpte till.
Vi spelade ett par rundor utan lycka men plötsligt händer det och jag är bara ett nummer (som markeras med kapsyler på egengjorda brickor) ifrån bingo men då plötsligt slutas numren att läsas upp och dom som hjälpt oss är framme vid kvinnan som läser numren.
Jaha tänkte jag tills jag såg att dom började rota bland alla oupplästa nummer och plötsligt läses nummer 6 upp, mitt nummer.
JIPPI tänker jag och med hjälp från killen som jobbar där skriker vi bingo på engelska och thailändska. Sen slår det mig ju att jag har ju såklart vunnit på fusk, dom letade reda på mitt nummer som jag saknade och lät mig vinna.
Min första tanke när jag kom på det var då, stackars dom som spelar… Dom betalar och spelar ju faktiskt för att vinna på riktigt. Men jag såg också att dom inte behövde betala för nästa spel. När vi senare gick därifrån med min nalle (jag vann inte riktigt lika fina saker som dom andra) vinkade alla glatt så jag tror inte någon var sur för min fina vinst.