Idag har jag spenderat kvällen i Filadelfiakyrkan där min dotter är aktiv. Det är många känslor kring att besöka kyrkan för mig. Att gå till denna kyrkan är ganska långt ifrån att gå till en ”vanlig” Svensk kyrka. I en som jag kallar vanlig kyrka tänker jag mycket på döden och jag tänker mycket på min pappa som dog när jag var 15 år.
Jag tänker på en allvarlig stämning även om det handlar om lustfyllda saker som giftermål och dop. Känslan jag får att att man ska vara tyst och smyga lite, nästan gömma sig lite. Jag tycker kyrkor är vackra och jag gillar att gå till ett ställe där pappa finns.
I Filadelfiakyrkan blir du välkommen med öppna armar och du blir verkligen sedd. Prästen är ung och predikar i helt vanliga ”poppiga” kläder, han är en bra talare med en dynamisk och skön röst. Det är intressant att lyssna även om jag inte håller med honom jämt.
Det pratas om saker som står i Bibeln men också om hur det kan relateras till nuläget och nutiden.
Det är alltid ett stort band som spelar på scenen, låtarna är bra och oavsett om jag håller med om innehållet i texten eller inte så diggar jag med.
Det är sköna stolar, varmt och en mysig lokal. Även om det tas upp allvarliga saker så kan det skämtas och göras på ett lättsamt sätt.
Detta är ett ställe där man uppmanas att känna – ledsen, arg, ensam, synd, glädje och dessutom är det helt ok att leva ut sina känslor, är du ledsen så gråt. Det är ingen som dömer dig för det.
Vill du ha mänsklig kontakt så finns det alltid folk som ber för dig i lokalen, du söker upp en sån när prästen säger till och ni kan be tillsammans med den personens hand på din axel.
Jag tror att det är ett fantastiskt ställe för människor att hitta styrka. Orkar eller kan du inte hitta styrka själv så förstår jag att det kan kännas lättare här, det finns dessutom alltid någon att prata med. Det är ok att vara den man är.
Kyrkan var full och jag tror inte att det fanns en enda stol ledig och man kan verkligen hitta alla typer av människor till utseendet. Unga, gamla, Stureplans looken, helylletjejen, mediakreddkillen, tatuerade killen, Svenska, utländska och raggaren.
Vad tror jag då?
Jag tror inte på något som jag själv inte upplevt eller som inte vetenskapligt kan bevisas men jag hoppas däremot, jag hoppas att nåt finns.
Jag håller inte med eller tror på allt som står i Bibeln men vissa saker gillar jag.
Men jag stänger inga dörrar och det skulle vara roligt om det fanns något. Lika väl som att det skulle vara kul om det andliga, spirituella, spöken (bara snälla då helst), healing och allt annat skulle finnas/funka.
Men jag har inte upplevt nåt än så jag väntar och ser, helt enkelt……
Tycker ni att detta var ett oklart inlägg så är det bra för det var så jag kände när jag gick ifrån kyrkan, Bibeln är inte så lätt att förstå, kan till och med tycka att den är ganska oklar.
