Men jag har varit i Göteborg och jobbat och kom hen idag. Efter att Stockholmstrafiken mött oss med köer ifrån Bromma mot stan så var jag äntligen hemma vid 16 tiden och då var det dags för att fortsätta operation storrensning som jag håller på med hemma. Imorgon kommer även städerskan och det ska bli extremt skönt att komma hem till en skinande ren lägenhet på söndag.
Nu har vi precis slängt oss ner i soffan på landet och jag ser så fram emot en lugn och skön helg med världens bästa sambo.
Här är jag och kollegorna Anette och Daniel i ett Göteborg som visades sin allra bästa sida med strålade sol, massvis med folk och flera olika festivaler.
Även om jag bara parkerat en gata ifrån min port igår så kändes det som en evighets promenad hem. Jag var så trött att bara tanken på att försöka ta mig ur bilen gjorde att jag nästan ville gråta.
Jag blev sittandes i nästan en timma i bilen med mobilen i handen, jag lyckades få iväg en statusuppdatering (den nedan) som fick mig att tänka på en incident som hände för en del år sen.
Sisådär en 10 år sen jobbade jag dubbla heltider under en period på 2-3 år. Jag jobbade heltid som instruktör på dagarna och hade runt dryga 30 träningsklasser/dag och direkt efter det åkte jag till restaurangen jag jobbade på och körde ett kvällspass.
På den tiden var jag trött jämt och vid ett tillfälle var jag tvungen att stanna bilen och ta en tupplur.Detta var på Folkungagatan på vägen mellan två olika klasser. Jag hann knappt parkera och stänga av motorn innan jag hade somnat. Dock tog det inte lång tid innan jag blev väckt av ambulanspersonalen som stod och knackade på mitt fönster. Då hade någon ringt 112 och trott att jag typ var sjuk, döende eller kanske till och med död.
Kollar man inte det själv innan man ringer 112? Tänk om jag nu varit sjuk och på väg att dö, vill man inte försäkra sig om att man kanske skulle kunna räddat ett liv. Jag kan lova att personen säkert stod en bit bort och inväntade ambulansen för att hen var så nyfiken och ville veta. Men kunde inte personen bara gått fram till mig och min lilla gula Mitsubishi jag hade på den tiden?
Jag är inne i en liten svacka när det gäller min blogg, jag glömmer till och med bort den. Det har aldrig hänt förut men jag har lite annat i hjärnan. Ska se om jag kan få lite motivation efter att jag har träffat Alex Erwik på onsdag.
Han kanske kan få mig på bättre tankar.
Jag kanske ska lotta ut lite platser på lanseringseventet i Sthlm den 27 augusti, återkommer om det. Nu ska jag till naprapaten igen, ryggen gör fortfarande ont. Sen ska jag se till att min kollega bokar in mig på lite behandlingar, det behöver jag verkligen. På bilden gör jag vår maskin Fraxium, en maskin som bl.a. jobbar på hudföryngring, stora porer och solskadad hy.
För ca 10 år sen opererade jag min rygg och det gjordes då akut då jag inte kunde gå när det slog till som värst. Jag har till och från mer eller mindre problem med ryggen. Men senaste 4 dagarna har det varit katastrof. Jag kan knappt klä på mig och dessutom har det känts som blixtnedslag i hjärnan då det troligtvis är någon nerv som ligger i kläm.
Igår ville jag bara gråta idag är det lite bättre.
Jag var hos en naprapat som jag blivit rekommenderad att gå till och han bara skakade på huvudet när han gick igenom min kropp. Samtidigt som han mumlade ”det här var intressant” vilket inte är nåt positivt för mig. Men han fixade och trixade en massa och vid ett tillfälle hade jag även en kiropraktor i behandlingsrummet som undersökte, knäckte och diskuterade med min naprapat.
Om mitt liv eller snarare allt jobb fortsätter i detta tempo måste jag ha en assistent. Ju mer jag jobbar av saker ju större verkar min 2-dolista bli.
Men jag tycker att allt jag gör är kul så jag vägrar släppa nåt av det. Men jag tror att saker faller lite mer på plats snart, så har jag iof sagt nu ett tag men, men. Idag lättades mitt hjärta av en sak som tyngt mig så det var väldigt skönt.
Jag har inget kul att berätta så jag återgår till jobb och hoppas att något kul händer så jag kan underhålla er lite snart.
Jag glömmer till och med att fota så får helt enkelt lägga upp en gammal bild, skärpning. Men jag lägger upp en på den jag gillar mestaste <3
En sak har jag lärt mig att när man är hembjuden till Malin och Håkan så behöver man inte komma hungrig, för det grillas för minst dubbelt så många som är bjudna. Men jag gillar det då behöver man inte känns sig dum om man blir sugen på en köttbit extra.
Dessutom så är det alltid olika såser och sallader vilket jag älskar.
Höjdpunkten för dom enda 2 männen på plats under kvällen var näst efter maten, matchen mellan Hammarby och Sundsvall. Även om minerna inte var så glada när vi mätta lämnade familjen för att lägga barn efter matchen.
Det kommer inte dröja länge till nu innan jag har bättre med tid för bloggen. Men just för tillfället har det varit för mycket annat. Just idag så är det full fart igen på jobbet. 200 saker att göra så det är det jag hinner med att skriva just nu.
Det är inte ofta jag klickar på dessa töntiga länkar som finns på FB men ibland kan jag inte hålla mig och jag var ju bara tvungen att få veta vad 2016 hade att bjuda på:
