Dags för nästa familjemedlem

Katarina

Skrållan

Nu är det som sagt dags för lilla Skrållan att presentera sig här.

Enligt säkra källor så är hon inte lika förtjust i Hugo som han i henne. Varje gång hon ska tassa ned på golvet så ser hon sig för mer än en gång.. Han brukar ligga och spana och tar minsta lilla tillfälle som finns, att slänga sig nedför soffan och leka med henne. Samtidigt som han får skäll av mig!

Men nu tillbaka till historien om Skrållan. Jag tror inte på tillfälligheter, utan att hon kom till mig för ca 10 år sedan då jag behövde henne. Det var under en period i mitt liv där mitt hjärta vad lite avstängt av dess olika anledningar.

Jag kom hem sent en kväll och hörde en katt jama i de högsta tonerna man kan tänka sig. Hon sprang fram till mig och eftersom jag hade en katt hemma, så hämtade jag  lite mat åt henne. Hon var så glupsk och åt upp allt, men jag lämnade henne där och gick in i min lägenhet samtidigt som jag fortfarande hörde hur hon jamade. Snacka om att få en klump i magen..

Detta upprepade sig tre kvällar på rad och när jag på den fjärde kvällen kom hem, tänkte jag att om hon kommer igen så tar jag med henne hem till mig. Jag visste att om jag väl tar hem henne, så måste jag behålla henne.

Hon lämnade inte min sida på en vecka, så fort jag lämnade henne så skrek hon.. Mitt hjärta svämmade över av kärlek till denna lilla katt. Jo då det var en riktigt liten boost för mig att hon behövde mig såååå mycket. Jag satte upp lappar och ringde katthem osv men ingen ville kännas vid henne.

Efter ytterliga två veckor så vart hon jättesjuk, så det var in till Djursjukhuset. För att göra en lång historia kort så kom hon hem fyra dagar senare och jag var 10,000kr fattigare. Men det var så värt det. Hon hade öppnat upp mitt hjärta och jag hade hjälpt henne att få ett hem hos mig.

 

12801607_10153978523908118_1192435437732323785_n

 

14520401_10154608673148118_950886601088914267_n

På köksbordet känner hon sig allra säkrast