Katarina
Cirkeln är sluten
I går hade jag återigen en jättehärlig dag. Jag vet inte vad du har för kontakt med dina gamla klasskompisar, jag har haft noll kontakt med dom. Nu pratar jag om dom som jag gick i grundskolan med.
Jag tyckte faktiskt att hela min tid i grundskolan var ganska jobbig. Man visste inte vem man var och man spelade en massa roller, Jag gjorde det iallafall, den kanske inte alls är alla som känner igen sig.
Jag var lite av en ensamvarg när jag var liten och så otroligt blyg. Jag kommer ihåg min första pojkvän, vi var tillsammans i hela två veckor! Sen gjorde han slut för att jag sa typ knappt någonting, och jag så förkrossad. Ja det här med att inte kunna prata har iallafall gått över med råge.
Jag hade en eller två nära vänner i skolan men det var alltid någon som hamnade utanför.
Tillbaka till i går så träffade jag fyra av mina gamla klasskompisar, det är andra gången som jag träffar dom. Vi har satt som mål att försöka träffas en gång i kvartalet. Det är alltid någon som inte kan men då kan man komma nästa gång.
Det är intressant att träffas och höras allas historier. Det vi alla har gemensamt är att ingen bor kvar i Vårberg. Det var jättefint när vi bodde där men nu är det fruktansvärt. Man vill inte sätta sin fot där längre, lite sorgligt att det kan raseras så.
Men i går så träffades vi på Orangeriet så mysigt ställe, avslappnat och så kan man bara ta en smörgås ifall man vill. Vi satt och snattrade i ca tre timmar, så mysigt.
Mina klasskompisar
Öllampa
Baren