Månad: mars 2017

Katarina

Äntligen framsteg!

Åh jag är så glad. Jag har ju berättat tidigare om min passion för löpning. Jag ska ju till New York och springa Brooklyn Half marathon i maj, om min kropp tillåter det vill säga..

Jag är ju sån att när jag gör saker så ska jag alltid överdriva. Det började med att jag sprang Midnattsloppet för två somrar sedan och efter det Brooklyn Half marathon. Jag började få problem med mitt vänstra knä för att sen få ont i vänster höft.

Herregud vad jag har googlat om löparskador mm vilket resulterade att jag stretchat på tok för mycket och dessutom fel. Det resulterade i att jag inte ens kunde springa 1 km, tog helt stopp.  Jo jag har varit hos naprapat mm.

Jag har varit lite knäckt av detta då jag tycker att löpning är så underbart. Mina morgonturer har varit så härliga och jag såg framför mig att det var helt över.

Min son har ju jobbat som PT på  Sats Han sa att om du ska få ordning på det där så ska du gå till en kille som heter Tony Camino på Sats Slakthuset. Visst sved det lite med 3000kr för 3 gånger men han kostar det och jag vill ha det bästa.

Han är så kunnig och när vi hade gått igenom min kropp så beskrev han det ju så självklart. Det är som en bil som är i obalans och som man måste balansera för att det ska bli balans i kroppen igen. Jag har två olika problem, den ena sidan har ett problem och den andra ett helt annat. Så mina stretchövningar är nu helt olika på vilken sida jag stretchar.

Jag har ett program för hela veckan och jag följer det slaviskt, vissa övningar ska jag göra 4 gånger per dag.

Det har funnits stunder som jag verkligen har tappat hoppet då jag inte har känt att det har blivit bättre. Men skam den som ger sig, efter två månader så har hela min kropp stabiliserats. Höften gör inte ont längre men jag tar det väldigt försiktigt.

Med mycket tålamod och vilja har jag nu för andra gången kört lätta intervaller på gymet. Jag har sprungit 2 min och sedan gått 2 min i 30 minuter. Detta var helt omöjligt för bara några veckor sedan.

Nu ska jag fortsätta med min löpning men lyssna till kroppen, det är det viktigaste.

Äntligen! 30 min intervall

Hoppas detta blir verklighet i maj

Katarina

Mamma fest

I går var det dags att säga adjö till mamma en andra gång. Mamma hade en mycket bestämd vilja hur hennes begravning skulle ske.

Hon var så emot kyrkan och allt som innefattar det. Mamma hade några månader innan, berättat för mig och min bror Åke exakt hur hon ville ha det.  Det var så skönt att veta, många tycker att det är jobbigt att prata om men då behöver man inte undra.

För mamma var det viktigaste att vi skulle ha en fest för henne. Där alla skulle ha det trevligt och äta god mat.

Jag kan väl erkänna att det fanns flera som var lite skeptiska till detta. Man är så van att det ska vara begravning i kyrkan men det behöver det inte alls vara. Hon var också tydlig med att askan skulle spridas med vinden och det ska vi göra till havs i slutet av maj.

Det var så fantastiskt lyckat i går, så fint och vackert. Folk skrattade, grät lite och sjöng. Det var verkligen en kväll där mamma var huvudpersonen. Maten var sagolik och vi var på en jättebra restaurang som heter Vi går till Marie. Efteråt så kom alla fram och sa wow vilken underbar kväll, det var så underbart.

En eftermiddag och kväll fylld av kärlek!

Dukningen

Mamma <3

Jag och mina bröder <3  Mamma fick även hon ett glas champagne.