När man gråter en hel dag

Hemlösa hundar

Igår var vi ute och upptäckte delar av Kapstaden och av en slum gick vi förbi en organisation, Oscars Arc som hjälper olika shelter i Sydafrika att hitta hem till sina hundar. Ett bra sätt att hitta både hem och få in pengar är såklart att ta med vissa av hundarna i ett mobilt hem där det passerar mycket folk. Chansen att hitta familjer är såklart större om man syns och få in pengar till hundarna var inga som helst problem.

Jag såg på deras hemsida att man kan jobba som volontär åt dom i sitt eget land, det ska jag göra. På hemsidan kan man också läsa om Oscar <3

Jag grät såklart när vi var där, gosade med hundarna, köpte jag ett koppel till Molly och naturligtvis så skänkte vi pengar. Sen grät jag igen på restaurangen där vi åt lunch nr vi pratade om hundarna. Alla gäster undrade nog vad som pågick vid vårt bord……

Jag ville ta med mig allihopa hem, bantade sedan ner det till 3 stycken som sen tyvärr inte fick bli någon. Men jag lovar att när tillfälle ges kommer jag både adoptera och på ett mer engagerat sätt hjälpa hemlösa hundar.

Adopt me

Dessa två hade så hemskt gärna fått följa med mig hem

Min lilla favvo Michelle Pfeiffer hade nog älskat Molly

Hon kröp upp i knät och ville inte att jag skulle gå

Vin är ett måste i Sydafrika

Klart man måste

Är man i Sydafrika måste man ju besöka lite olika vingårdar. I Hermanus besökte vi Raka, Hamilton Russel och Bouchard Finlayson. Här i Stellenbosch har vi varit på Rustenberg, Joostenberg, Waterford och Uva Mira.

Det har blivit en hel del flaskor med hem och det kommer bli ytterligare några till innan resan är slut.

Waterfords vinkällare

Raka i Hermanus

På Hamilton Russel provade vi viner utomhus

Uva Miras vingård ligger i bergen och utsikten
var fantastisk både uppåt och neråt

Vin och chokladprovning på Waterfrord

Extra kul att man kan dricka riktigt schyssta viner
på restaurang till nästan inga priser alls

På Oppie Dorp i Stellenbosch

Skönt surferställe

Vi äter verkligen varierat

Vi går från lyxiga restauranger till surfarhak och det passar mig utmärkt. Jag älskar att äta på varierade restauranger när jag är utomlands. Här är vi på ett riktigt skönt surferställe i Buffalo Bay i Knysna.

Öppen grill

Jag åt en superfräsch grekisksallad

Helt öde

Inte en människa så långt ögat kan nå

Vi har nu kommit till Sydafrika och har just kommit till Knysna. Här har vi via rekommendationer hittat den ena fantastiska platsen efter den andra. Första stoppet idag var en helt fantastisk strand som vi hade helt för oss själva.

Bilderna talar för sig själv

Visst överlevde jag

Här filmar jag i buren

Nu har vi kommit tillbaka till hotellrummet men bara för att tvätta av oss Atlanten och sen dra vidare på nya äventyr.

Visst fick vi både se och dyka med hajar, här är en liten kort snutt från min vistelse i vattnet. Jag var i vattnet i två olika omgångar och var absolut den som hade mest tid i vattnet av dom som var med på båten. Det var kallt, endast 14 grader och lite skrämmande men inte så läskigt som jag föreställt mig.

Det var en grym upplevelse att dyka med hajar

https://youtu.be/SMt05w6bsF0

Vågar jag?

Just i detta ögonblick

När ni läser detta så sitter jag på väg mot ett dopp i ett svinkallt i Atlanten och till råga på allt så är tanken att det ska finnas hajar på plats också. Vet inte riktigt vad jag har gett mig in på men jag återkommer om några timmar (hoppas jag) med hur allt gick.

Vågade jag dyka med vithajar? Hur kallt var det egentligen i vattnet?

Bilden är lånad av White Shark Projects som är dom som ordnar äventyret för oss imorgon och jag hoppas såklart att jag lyckas ta några egna bilder under vattnet. Ja, ja den som lever får se.

Hajdyk

Bye bye ground, hello air

Dags att bege sig upp i luften

Nu har vi sett Zambezifloden både gående längs med Victoriafallen och åkandes i den när vi forsrände. Jag har ju dessutom varit i den både frivilligt och ofrivilligt under paddlingen. Då var det bara luften kvar.

Vi hade därför bokat en helikoptertur och skulle flyga över Victoriafallen. Det var helt otroligt och på det sättet så fick jag också en ännu större förståelse för hur stort det verkligen var. Som jag skrev tidigare är är fallet 1.7 km långt och dess högsta punkt är 105 meter, det gör Victorafallen till en av världens största vattenfall. Det bildas även ett vattenmoln som ofta är runt 1,5 km högt och är synligt på hela fyra mils avstånd, ni kan ju förstå vilket tryck det är i vattnet som forsar genom fallet.

Helikoptertur ovan för Vic falls

En nära döden upplevelse

Adrenalin

Jag gillar adrenalinkickar fast i lite mindre doser då jag har blivit lite harig på äldre dar. Men idag begav vi oss ut på Zambezifloden som är Afrikas fjärde längsta flod och även gränsen mellan Zimbabwe och Zambia. Floden har en längd av 2 660 kilometer och Victoria fallen är en del av floden.

Det var alltså dags för forsränning och googlar man på ”best water rafting in world” kommer Zambezifloden alltid med på topplistan på alla resesajter och även på National Geographic.

Det var amazing även om jag för ett ögonblick faktiskt trodde att jag skulle dö när jag fastnade under båten efter att vi vält vid ett tillfälle i en fors. Men jag lyckades hitta upp till ytan och fick sen höra att sambon fastnat i en whirlpool som dragit ner honom under ytan. När allt lugnat sig så fick jag veta att både Caleb och Allison var fast under båten med mig och att tjejen från Holland också hamnat i en whirlpool. Ja ja, det var en nära döden upplevelse för några av oss, men det var bara att ge sig upp igen och köra på.

Jag kommer lägga upp rörligt material så fort wifi tillåter. Alla bilder när vi ligger i vattnet här är helt frivilligt att vi ligger där, för tro mig när vi välte fanns det inte tid för några foton, men jag kommer få det på film så lägger upp den senare.

Vår transport till floden

Här har vi just startat vår resa

Vi hade Liam från Sydafrika, Allison Canada, Calabe Los Angeles, Nora från Litauen/LA, Marcel Schweiz och ett par från Holland med oss på vår tur. Ja givetvis hade vi vår guide Steven som vi såklart inte klarat av mer än ca 10 meter utan plus två fotografer som paddade kajak.

Första gången vi frivilligt var i vattnet var vi tvungna att hålla oss i säkerhetsrepet på båten eftersom det var strömt och forsen var stark.

Nästa gång vi var i frivilligt behövde vi inte hålla i oss utan fick fritt glida med strömmen.

Jag och mitt stora hjärta <3

Självklart hamnade jag på villovägar vid ett tillfälle och blev räddad av Art som kom med kajaken för att se till att jag kom tillbaka till båten.

Jag kan faktiskt inte komma ihåg när jag fick så många kallsupar och svalt så mycket vatten tidigare, tror jag har halva floden med mig tillbaka till hotellet. Kan ju bli intressant att se hur man mår efter det, jag menar det är ju kanske inte det renaste vattnet. Men jag blev ju iallafall inte uppäten av någon krokodil, jag lät bli att drunkna eftersom jag lärde mig på säkerhetsinformationen hur jag skulle göra om jag hamnade under båten och jag klarade klättringen upp från floden till vår upphämtningsplats i 35 graders värme (det var galet långt att klättra).

Det var en fantastisk upplevelse och jag
gör det gärna igen när som helst!

Hur amazing kan det vara?

Jag har världens resa

Nu har vi lämnat Botswana, tagit oss över gränsen till Zimbabwe och med buss hamnade vi efter en timma i Victoria fallen. Jag slänger in lite bilder från dom olika safaris vi gjorde i Chobe i Botswana och jag lovar även att lägga upp bilder från systemkameran från safarin när jag kommer hem.

Förutom djuren som jag nämnde i inlägget tidigare så har vi haft den otroliga turen att se leopard, vilket vår guide inte sett på 3 månade innan, vi har sett lejon, puka antilop och giraffer.

Det är faktiskt helt otroligt att vara så nära alla dessa djur och som jag skrev innan så tycker jag att det är ännu mer amazing då det är på en öppen nationalpark och djuren faktiskt inte är inhägnade som dom kan vara på flera olika safaris i södra Afrika. Visst det är mer en chansning för du vet inte riktigt vad och om du kommer se något.

Men vi har haft en otrolig tur och sett alla dess otroliga djur det ända som jag saknat var faktiskt zebror, det fick vi inte se och vår guide Hero förklarade att det var fel säsong för det.

Vi hade samma guide under hela vår vistelse och tur nog hade vi honom helt för oss själva, ända till sista morgon idag då var det 4 till som var med oss.

jag och guiden Hero

Hur nära en elefant kan man vara?

Asså, hur coolt?

Nu har vi gjort 2 stycken safari en på floden igår och en tidigt i morse. Efter safarin och middagen igår var det bara att stupa i säng, ingen sömn på jag vet inte hur länge. Vi gjorde ju vår första safari bara 15 minuter efter att vi kommet till vår resort igår och idag stod klockan på 05.00 för att vi skulle iväg på gryningssafari.

Vi har sett flodhästar och deras bebisar, elefanter med bebisar, impalor, ellipsvattenbock, bufflar, apor, schakal, krokodiler en av dom hade en bebis på ca 3 veckor, water eagle, massvis med olika fåglar, djur jag inte har en aning om vad dom heter och vildsvin med supergulliga barn (hur nu vildsvin kan vara gulliga).

Nu på eftermiddagens safari hoppas jag på lite lejon. Där vi befinner oss i Chobe nationalpark som är en öppen nationalpark, dvs att det inte finns något stängsel så djuren kan ju röra sig helt fritt så några garantier för att se dom finns inte. Många safari är i stängda områden även om områdena är väldigt stora så tycker jag att det blir ännu mer spännande när det faktiskt inte är några inhängningar alls.

När vi var ute idag så möttes vi av en elefanthjord som skulle ner till floden för att svalka sig. Det var kanske det coolaste hitintills och lite läskigt faktiskt. Det är ju ändå bara jag, sambon och guiden i jeepen som är helt öppen och i princip skulle jag nästan kunna luta mig ut för att röra vid vissa djur. Vilket jag såklart aldrig skulle göra, men dom är väldigt nära.

Sååå coolt!

https://youtu.be/7UfwVAF7iBY