Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Njurstenssprängning nr1

Katarina

Första försöket..

Jag hatar verkligen att klaga och vill skriva om roliga saker men.. Vill skriva av mig lite av denna dags äventyr.

I går var jag så glad! Jag har egentligen fått en tid den 27/9 för stötvågbehandling men ringde förra fredagen till Huddinge sjukhus. Jag bad och bönade om att få en tidigare tid för jag orkade inte vänta så länge. Dom satte upp mig på deras återbudslista, och så ringde dom i går eftermiddag och sa att det fanns plats för mig.

Åkte iväg till Ingarö för att lämna Hugo hos min pappas änka Tuulikki för att behandlingen skulle ta hela dagen. Så imorse åkte jag iväg till Huddinge glad i hågen men dock lite nervös förstås. Jag har ju lusläst hur behandlingen gick till och var så rädd att det skulle göra för ont.

Jag fick först röntga min njure och stenen som sitter i urinledaren. Sen tillbaka till avdelningen för att ta en massa prover och sätta i en kanyl i armen. Hon tyckte jag skulle börja ge blod för att mina vener var så lätta att sticka i, alltid något positivt :).

Efter någon timme var det dags att gå in i rummet för stötvågbehandlingen. Jag fick ta av mig och sen lägga mig på ett bord som var lite likt ett badkar, sen fyllde dom på varm vatten. Fick sedan syrgas samt att dom kopplade på lite saker för att se hjärtverksamheten.

Det är så att dom pumpar i en starkt smärtstillande ca var 5 minut under självaste behandlingen som håller på i 45 minuter. Det verkar på en gång men avtar inom ca 5 minuter. Under dom 45 minuterna så pulserar 4000 stötar mot stenen i ryggen. Därför måste dom ha koll på andning och hjärtat.

Tiden gick faktiskt ganska fort, blir ju lite dåsig av medicinen. Det gör faktiskt inte så ont, som en liten snärt från en linjal kan man jämföra det med. Men utan smärtstillande så gör det naturligtvis väldans ont.

Så vad tror du hände efter denna behandling? Jo inte ett enda smack hade hänt med min sten!! Dom sa att det är vanligt, det kan ta upp till 3 behandlingar. Läkaren var så gullig, tror att han tyckte lite synd om mig. Han trodde att det skulle vara bättre att operera bort den nästa gång. Då slipper jag ju även min nefrostomi.

Så att nu ligger jag i soffan och kroppen känns som om den har blivit överkörd av ett tåg!  Men det är tur att det finns hjälp mot smärta 🙂 Nu hoppas jag på bättre tur nästa gång!

 

21245531_10155717427353118_1950311231_n

I väntans tider..

Preppad och klar

 

 

Lämna ett svar

Till startsidan