Jag är ensam igen
Nu har jag och Katarina testat att blogga ihop i drygt ett år och det var kul. Men det är faktiskt mer tidskrävande än man kan tro att uppdatera och jobba med bloggen.
Katarina kände mer stress och press än att det var kul att blogga och då ska man naturligtvis inte göra det. Så hon tackar så mycket till dig som läst hennes inlägg.
Hon kommer såklart synas i bloggen eftersom att vi såklart är vänner och umgås. Vi ska bl.a. snart ut på middag, Katarina ska tydligen bjuda mig på en födelsedagsmiddag, ser fram emot det jättemycket. Hon var ju sjuk när jag hade min 40-års fest och kunde tyvärr inte vara med.
Tack för din tid på bloggen Katarina
