Jag har fått ett nytt gäng att hänga med (eller nja det kommer väl vara lite olika personer på plats från pass till pass), eller framförallt har jag fått en ny träningskompis.
Om ni se den långa blonda tjejen typ i mitten så ser ni Carro det är hon som kommer vara min partner in crime på träningarna.
Vad vi kommer träna ska jag berätta om lite senare, men det kommer bli grymt kul, jag körde första passet redan i onsdags och på måndag är det dags igen.
Sådär ja, som ni såg i ett annat inlägg så har jag fyllt på förrådet med massor av produkter från Gymgrossisten så det var enkelt att snabbt fylla på kroppen med det den behövde när jag kom hem.
Senare på kvällen laga en nyttig middag till mig och familjen. Jag ser ju inte så glad ut på bilden men så fort jag fått i mig energin så orkade jag le igen 🙂
Trött men glad begav jag mig igenom Bosöns korridorer för att ta mig upp till parkeringen på framsidan. Det var dags att ta sig hem för att fylla på med protein och energi…
För jisses vad uttömd på energi jag är efter gårdagens tuffa pass och (plus ett lite lättare pass på lunchen innan testet) dagens utmaning. För att ens tänka tanken på att jag skulle ha hunnit ätit under dagen var ju bara att tänka alldeles för mycket.
Med mig på Bosön som peppig och stöd fanns The One and Only Musse, fasiken vad skönt det är att ha någon ”vid sin sida”.
Bredvid honom står Juan Alonso som gör alla tester på mig och än var vi inte klara för nu ska tydligen kläderna av.
Det är dags att mäta läng, vikt, skelettdelar, caliper och en massa andra saker för att få fram ytterligare testvärden. Vilken lyx att få göra alla dessa testerna.
Måste erkänna att jag nästan tyckte att det såg lite läskigt ut när Juan öppnade sin ”mätväska”.
Hannibal Lecter känslan kom inte tillbaka utan mer lite Dexter med eftersom jag inte gjort nåt dumt behövde jag ju inte oroa mig. Utan skulle något hända skyddar ju Juan mig för det är ju det Dexter gör mot dom snälla människor.
Och Juan skyddad mig kan man ju nästan säga. Detta genom att försöka på ett snällt sätt hitta förklaringar på mina dåliga resultat 😉
Med mig hem fick jag en lättare uppsats att analysera och jag ser verkligen fram emot att jämföra resultaten om 3 månader.
Det ska bli ett sant nöje att komma tillbaka till Bosön och Juan i vinter
Ja jag ser ju verkligen jätteglad ut när Juan har spänt på mig denna mask (nån i teamet sa att det såg ut som Top Gun, men jag vet inte om jag kände mig riktigt lika cool. Kände mig mer som Hannibal Lecter i när lammen tystnar) som sen ska kopplas till en maskin som ska mäta min syreupptagning.
Jag ska alltså gör ett maxtest i syreupptagning, jag kommer cykla och varje minut kommer motståndet öka och jag ska naturligtvis fortsätta trampa tills, ja vad vet jag tills det kändes som jag inte kan andas (skön känsla btw, masken och en täppt näsa gör det ännu skönare att andas).
Är det någon av mina läsare som gjort maxtest så vet ni varför jag ser så himlans glad ut, dessutom vet ni hur jag kände mig efteråt. Att göra ett maxtest är bland det jobbigaste som finns och jäklar vad jag tog slut.
Men nu är det gjort och det är 3 månader till nästa gång……
Idag har jag varit hos Daniel Bäck på Årsta golfklubb och tagit ytterligare en golflektion.
Det är helt fantastiskt att kunna stå och slå i ett hus där man bara öppnar långsidan ut mot rangen och att det dessutom finns det varma sköna infravärmare gör ju allt bara ännu bättre. Alla dessa faktorer gjorde att jag idag stod och slog i kortärmat trots regn och ruskväder.
I ”huset” har Daniel en mängd olika digitala redskap som mäter precis allt, vi nöjer oss dock med att analysera en sak per lektion. Efter lektionen så får jag i uppdrag att träna på det vi gått igenom för att nästa gång fokusera på något sak.
Jag förbättrade dagens fokus under träningen med en klubba som jag tycker är ganska svår. Dock måste jag såklart få in det ännu mer så nästa vecka (denna vecka är tokbokad) är det massvis med golf på schemat.
Men ute regnade det minsann
Jag ledde ett spinningpass igår på ett av granngymen där jag bor och jag lyckades för första gången sen operationen att ta mig igenom hela passet utan att fuska eller sitta där jag egentligen tänkt att vi ska stå. Det var superkul, men det ömmar dock idag, men hoppas att ”dagen efter ont” ska sluta snart det också.
Jag önskar att komma igång påriktigt med träningen, så att det blir sådär kul som jag tyckt innan. Undrar om det kommer hända igen?
En bild påväg hem ifrån gymet
Trött, svettig & varm
Eftersom jag har bestämt mig på att bli iallafall något sånär bra på golf så gäller det att träna. Så jag försöker ta mig till Årsta nästan varje dag för att få iväg ett gäng bollar.
Idag tränade jag med en järn 7:a och det gick hyggligt trots att jag inte kommer riktigt så långt som jag vill men med bara en lektion av Daniel så har jag har en helt ny sving vilket gör att jag slipper toppa bollen vilket jag gjorde nästan hela tiden förut. Nu får jag in riktiga träffar och det känns bra.
Nu är det kul med golf!
Jag kunde inte hålla mig ifrån golfbanan idag heller så släpade med mig dottern till golfklubben för att slå lite bollar.
Självklart blev det några selfiesar på klubben med våra solglasögon från Prestige på oss båda två. Fasen vad mina sitter grymt bra på när jag spelar, inte för mörka, sitter på plats och superlätta.
