Vill ni göra något annorlunda?

Emma
Att göra kul och annorlunda saker gillar jag

Jag försöker att hitta på saker så mycket som jag kan. Ja, visst gillar jag att hänga hemma också men att uppleva små som stora saker är ändå nåt jag vill göra så mycket som möjligt.

Nu kan jag rekommendera er en billig, lärorik och faktiskt “kul” upplevelse. Det är väl kanske fel att säga kul när det gäller att uppleva och lära sig om hur det är att vara synskadad/blind, men intressant då det kanske låter bättre.

Vi startade med att lära oss om punktskrift och vi fick prova på att skriva våra namn våra blinda guide skulle sen läsa vad vi hette och det blev ju namn som garanterat inte finns. Jag lyckades med mitt förnamn men var helt ute och cyklade på efternamnet.

Punktskriftsmaskin

WDUD2255

Sen träffade vi på nästa guide som skulle leda oss igenom en helt vanlig dag i en synskadad/blinds liv. Vi släpptes in i en lokal som var helt mörk och då menar jag helt, det fanns inte ens tillstymmelse till ljus. Det var så mörkt att jag började se skuggor av saker som naturligtvis inte fanns.

Där fick vi bl.a. ta oss igenom ett hem med allt vad det innebär. Jag kan tillägga att om det hade varit ännu mer som det är på riktigt hade jag bränt fingrar på spisen, eldat upp mitt hår på ljusen, haft blåmärken över hela kroppen samt några bulor i huvudet. Som tur är var varken spisar, strykjärn, ljus igång och dessutom så hade dom skyddat alla hörn, luckor och annat som stack ut så vi skulle slippa blåmärken och bulor.

Sen bar det vidare i totalt mörker till ett torg. På torget fanns allt som hör torg till. Försäljare, övergångsställen, cykelställ, bilar, bussar och dessutom var det hög volym med tutande bilar, pratade människor och pipande övergångsställen så vi skulle veta vart vi skulle gå. Vi skulle ta oss fram till busshållplatsen. Jag kan meddela att jag inte ens hunnit med sista bussen om det varit så att jag var tvungen att hitta rätt.

Nästa rum hade vi kommit ut i naturen. Stenar, gräs, fågelkvitter, en stig som vi skulle följa som tur är hade vi ett räcke att hålla oss i annars hade jag nog brutit mitt andra ben.

Rummet intill var ett båthus. Jag hade bränt mig på lyktorna och trillat i vattnet alla dagar i veckan.

Sen förflyttat oss till ett konstgalleri. Där vi fick vi klämma och känna på en massa konstföremål och försöka komma på vad det förställde.

Sista rummet kom vi till ett café, där var det fika dags. Att drick ur en flaska i totalt mörker var till och med svårt till en början för att inte snacka om att hitta en ledig stol. Ljudvolymen ska vi inte prata om och jag kan bara tänka mig hur det är att sitta på en bar. Hörseln blir så oerhört mycket starkare i mörker. Jag var helt slut när vi kom ut.

Dessutom hade dom fått till dofter i alla rummen så allt blev ännu mer på riktigt.

Inne i mörkret hade vi ju en guide och hon var helt super när hon guide oss igenom detta, det kändes som att hon hade på sig några sådana mörkerseende glasögon. För när hon hjälpte mig att komma till rätta när jag hamnat på vift så tycket jag att hon gick i 190. Men så var det ju inte, hon var synskadad och hade blivit blind vid 8-års ålder. Gissar att hon var runt 25 år idag. Det var jätteintressant att sitta och prata med vår guide i cafét när vi var klara.

Av naturliga skäl har jag såklart inge bilder från denna del av utställningen, det var lite för mörkt för att fota. Dessutom var det förbjudet att ha med sig något som skulle kunna lysa upp i mörkret.

IMG_8202

Jag kommer för alltid att imponeras av hur smidigt och fort en synskadad kan ta sig fram, hitta och klara sig. Det är inte så att jag inte tror att det inte funkar och att man inte kan göra saker som vanligt, men jag kommer ändå vara imponerad.

Efteråt var det fritt fram att prova andra hjälpmedel och läsa på om allt som fanns i lokalen. Vill ni veta mer och boka in er på detta så hittar ni information på deras hemsida HÄR och på FB hittar ni dom HÄR.

Här provar jag att gå en bana med käpp, inte lätt det kan jag säga

SJKC6510  RPVR3408

Eftersom att detta var en julklapp från mig till min familj så åkte vi alla och åt middag efteråt och det gjorde vi på Knut, Upplandsgatan. Det var jag, sambon, dottern, min mamma och hennes sambo. Ja, min familj med andra ord fast utan syrrans familj som befinner sig i Australien i två månader.

Men dom fick bodyflight i julklapp av mig så jag tänkte hänga på och prova det när dom kommit hem och då får jag hänga med den delen av familjen också.

På Knut har dom Norrländsk tema och jag åt detta

Skreitorsk
med smörkokt savojkål, Rättviks-ärtor och persiljebuljong

LEFK3351

Chokladpastej
med havssalt, mandelbotten, kråkbärsås

XULK9790