Ja det är ju bara att fortsätta att grina för min del. Under Daniels tal så forsade tårarna fritt. Vad skönt att det kom från hjärtat och inte ett tal som skrivits åt honom.
Jag och syrran har en konversation via facebook där vi beskriver hur mycket vi grinar till allt som händer under bröllopet. VB sitter mest och skakar på huvudet under mina värsta ”grinanfall”
Men jag tycker att dom är så fina och hjärtliga mot varandra så jag kan inte annat än att bli rörd och glad.