Jag har sagt det förr men säger det igen. Jag är typ alltid glad men jag blir ännu gladare när andra blir glada, det ligger lätt på min topplista.
Det spelar inte någon roll vem det är om jag känner personen eller inte så blir jag glad om dom blir det. Jag önskar faktiskt att alla fick vara glada.
Men jag ska också erkänna att något jag har svårt för är sura och elaka människor, ni vet såna som bara är bittra och sura fast det egentligen inte finns någon speciell anledning. Jag vet flera såna personer och jag ska erkänna att just dom unnar jag inte lika mycket glädje som andra.
Jag brukar säga till min tonårsdotter när hon är sådär tonårssur (vilket iof inte är så ofta tack och lov) att det är ”slöseri med tid” eftersom den tiden aldrig kommer igen.
Så var glada och trevliga
