Kategori: Resa

Igår var det dykning på schemat.

Vi hade bokat en dyktur med Dive Asia och jag var lite i valet och kvalet om fredagen den 13:e var rätt dag för mig att dyka på.

Jag tänkte direkt när jag klev på båten och fick reda på att min Dive master Jarek var från Ryssland, att det straffade sig direkt att boka dykning på otursdagen. Inte för att jag inte gillar ryssar utan för att jag har den förutfattade meningen att dom är lite mer ”hard core” än vad jag är. När det gäller dykning så vill jag verkligen att det ska vara lugnt och säkert.

När jag tänker på dykning och en ryss så målar min hjärna upp en bild av stor rakad man som käkar taggtråd till frukost och dyker 100 meter djupt utan tuber för dom tycker han inte att dom behövs fören runt 200 meter….. Tanken att han även kanske tycker att säkerhetsstoppen på väg upp från ett dyk var överreklamerat och till för veka människor….
Det är den bilden min hjärna målade upp, jag som bara ville ha ett lite mysigt revdyk på max 20 meter.

Visst hade Jarek ett rakad huvud och bröt kraftigt på ryska men han var också lika lugn som en teddybjörn och var supernoga med allt vad säkerhet innebär.

Det blev tre olika dyk på olika ställen och dyk nummer två på Phi Phi Island var bäst under dagen tyckte jag. Trots namnet Shark point dagens sista dyk så stötte vi inte på några hajar, tyvärr.

Jag kan skarpt rekommendera Dive Asia om ni ska hit och dyka

  Första dyker var vid denna ö

JAREK

Min kärlek 

Dykrufsig i håret, det viktigaste när jag dyker är att inte håret fastnar i utrustningne eftersom att det blir extremt jobbigt att inte kunna vrida på huvudet när man dyker.
Två ”knorvar” på varje sida brukar vara lösningen för mig.

Fotoskola med barnen på Muang Mai.

Vissa speciellt Daa och även Bo var väldigt intresserade av sambons kamera. Daa vill både stå framför och bakom kameran, får hon som hon vill så blir hon nog fotograf. Hmmm, det kanske vore nåt, nu kom jag på en idé nämligen. Tar tag i den idén när jag kommer hem.

Det fotades hej vilt iallafall och jag tror att det måste renas en hel del i kameran men jag såg också att det var ett gäng med både roliga och knäppa bilder som jag tänkte maila ner till Susanne J och Hans när dom är redigerade.

Här fotar jag när dom är i full action
Bild tas av Daa

Posering framför kameran

Hur blev bilden, viktigt att kolla in resultatet

Framför kameran funkade lika bra det med

För mig var det första gången.

Trots alla mina besök i Thailand har jag aldrig varit på Thaiboxning. men häromkvällen var det premiär och Thaiboxningsoskulden rök.

Vi hade köpt bra platser så vi satt nära och såg precis allt, det var en fördel när man ändå ska gå. Men jag kanske inte tycker att boxarna var så jättebra, några matcher var spännande och man rycktes med men annars så vart det i mellanåt t.o.m lite långtråkigt.

Sen har jag än en gång kommit till insikt med att jag inte gillar när folk slåss varken i ringen eller på annan plats. Det är ju såklart en sak när det är helt frivilligt och dom flesta i ringen slåss ju helt frivilligt, det är bra.

Thaikillen vann mot Holländaren på knock out i sista matchen

Efter matcherna passade jag på att visa mina skills…..

Imorgon åker vi till ett barnhem.

Jag fick ett meddelande när jag var härnere från Susanne som är en f.d kund till mig. Hon brukade gå på mina klasser för en massa år sen när jag jobbade på ett gym i Stockholm.
Hon skrev och berättade att hon jobbade som volontär här nere i Phuket och om jag ville så var jag mer än välkommen att hälsa på. Självklart ville jag det.

Barnhemmet drivs idag av en svensk kvinna Sussie och hennes man Hans. Susanne (ja hon och min gamla kund heter samma sak) förlorade sina två döttrar, sin ex man, hans nya fru och deras barn i Tsunamin 2004.

Saknaden av familjen var naturligtvis obeskrivlig och Susanne kände att hon ville hitta en ny mening med livet. Hemma fanns det liksom inget kvar.

Dom flyttade ner till Phuket och närmare bestämt byn, Muang Mai där det då nystartade barnhemmet fanns som paret hört talas om. Idag har Susanne och Hans sålt lägenheten i Stockholm och har inga funderingar på att flytta tillbaka. Barnen på barnhemmet gör att det inte finns någon ”hemlängtan”.

Vill du hjälpa Susanne och Hans att få barnhemmet att gå runt så tycker jag du ska skänka en slant. Även det minsta gör skillnad. 

Jag imponeras och beundrar människor som gör skillnad på riktigt. Då skänker iallafall jag gärna pengar.
Så tänk inte bara tanken nu utan gör det!
Hemsidan hittar du HÄR och sen klickar du på ”donations” så kan du skänka det just du känner för (500 baht är ca 120 kr).

Jag återkommer med bilder och förhoppningsvis lite mer information efter morgondagens besök.

Jag vill ju inte komma tomhänt så idag har jag shoppat så mycket jag kan få med mig på moppen när vi åker dit. Försökte täcka alla åldrar, både killar, tjejer och jag villa att det skulle vara något kreativt som skapande eller sport.

Det blev nästan 50 ritblock, mängder av pennor/kritor/ och massa pysselsaker. Bollar, puzzel och annat jag tror dom kommer gillar

www.barnhem.org

Pressfrukost på Acadermia.

Jag kommer ju faktiskt ställa ut med ett av mina företag, Wellness Way på Allt För Hälsanmässan som är en del av Fit For Life WKND. Men jag ska självklart besöka dom andra 2 mässorna som är Acadermia och Fitness Festivalen.

Till min glädje så kommer jag att vara med på pressfrukosten på Acadermia vilket betyder att jag verkligen kommer ha tid att få all information om den mässan innan jag ska stå i min egen monter när mässan öppnar. Fitness Festivalen får jag springa igenom när jag har lunch eller nåt.

Jag ser iallafall fram emot 27-29 november