Film från raftingen i Zimbabwe

Semestern i Botswana, Zimbabwe och Sydafrika

Här är en av två filmer från raftingen som vi gjorde på Zambezi river i Zimbabwe. Den andra filmen håller jag på att klippa ihop från min Go Pro som jag hade med mig under färden.

Får ni möjlighet till att forsränna så ska ni givetvis göra det, jag har gjort det två gånger. Min första gång var i Costa Rica och båda upplevelserna har varit helt enorma. Både när det gäller natur och adrenalin dessutom blir sammanhållningen på båten grym eftersom man kämpar ihop.

Sen var det ingen lek att ta sig ner och framförallt inte upp när vi var klara med vår tur. Det syns ganska tydligt att det var brant och långt ner till floden på först snutten på filmen. Jag var trött det var 35 grader varmt, klättring uppför med utrustning, pust var glad jag var när vi väl kommit upp.

Whitewater Rafting

https://youtu.be/TX6zJcDWM8I

Cape of Good Hope

Botswana, Zimbabwe, Sydafrika i jan-feb 2018

När man befinner sig i Kapstaden så är det ju i princip ett måste att besöka Cape of Good Hope eller Godahoppsudden som den heter på svenska.

Denna plats är kanske den mest kända uddarna i Sydafrika och misstas ofta för att vara den mest sydligaste udden och den plats där Atlanten blir Indiska oceanen möts men detta stämmer faktiskt inte. Det är Kap Agulhas som är den sydligaste udden och platsen där det säga att haven möts, vi åkte förbi där men stannade inte (ångrar det lite idag).

Men oavsett så är det extremt vackert och vi spenderade en hel dag där.

Det finns två klassiska stopp i nationalparken där Godahoppsudden finns, såklart den plats som heter Cape of Good Hope och sen har vi Old Cape Point Lighthouse. På båda dessa ställen vimlar det av busslast av turister och extremt närgångna babianer. Självklart ska man besöka platserna och ta sig ut till dom yttersta eller högsta platserna, där det faktiskt är lite mindre turister som inte orkar ta sig ut eller upp. Utsikten och naturen är helt fantastisk.

Men har ni egen bil så ska ni definitivt svänga av på dom små vägarna som finns i det stora naturreservatet. Där kommer ni vara mer eller mindre ensamma både med naturen och djuren.

Åker ni bil dit så kan ni stanna i Boulder Beach för att se pingviner, men jag rekommenderar istället Bettys Bay om ni åker den kustvägen vid tillfälle, där är det inte alls lika mycket turister och upplevelsen blir med såklart lite bättre.

Cape of Good Hope

Rikt fågelliv

Strutsar kunde man tydligen stöta på

 

När man gråter en hel dag

Hemlösa hundar

Igår var vi ute och upptäckte delar av Kapstaden och av en slum gick vi förbi en organisation, Oscars Arc som hjälper olika shelter i Sydafrika att hitta hem till sina hundar. Ett bra sätt att hitta både hem och få in pengar är såklart att ta med vissa av hundarna i ett mobilt hem där det passerar mycket folk. Chansen att hitta familjer är såklart större om man syns och få in pengar till hundarna var inga som helst problem.

Jag såg på deras hemsida att man kan jobba som volontär åt dom i sitt eget land, det ska jag göra. På hemsidan kan man också läsa om Oscar <3

Jag grät såklart när vi var där, gosade med hundarna, köpte jag ett koppel till Molly och naturligtvis så skänkte vi pengar. Sen grät jag igen på restaurangen där vi åt lunch nr vi pratade om hundarna. Alla gäster undrade nog vad som pågick vid vårt bord……

Jag ville ta med mig allihopa hem, bantade sedan ner det till 3 stycken som sen tyvärr inte fick bli någon. Men jag lovar att när tillfälle ges kommer jag både adoptera och på ett mer engagerat sätt hjälpa hemlösa hundar.

Adopt me

Dessa två hade så hemskt gärna fått följa med mig hem

Min lilla favvo Michelle Pfeiffer hade nog älskat Molly

Hon kröp upp i knät och ville inte att jag skulle gå

Vin är ett måste i Sydafrika

Klart man måste

Är man i Sydafrika måste man ju besöka lite olika vingårdar. I Hermanus besökte vi Raka, Hamilton Russel och Bouchard Finlayson. Här i Stellenbosch har vi varit på Rustenberg, Joostenberg, Waterford och Uva Mira.

Det har blivit en hel del flaskor med hem och det kommer bli ytterligare några till innan resan är slut.

Waterfords vinkällare

Raka i Hermanus

På Hamilton Russel provade vi viner utomhus

Uva Miras vingård ligger i bergen och utsikten
var fantastisk både uppåt och neråt

Vin och chokladprovning på Waterfrord

Extra kul att man kan dricka riktigt schyssta viner
på restaurang till nästan inga priser alls

På Oppie Dorp i Stellenbosch

Skönt surferställe

Vi äter verkligen varierat

Vi går från lyxiga restauranger till surfarhak och det passar mig utmärkt. Jag älskar att äta på varierade restauranger när jag är utomlands. Här är vi på ett riktigt skönt surferställe i Buffalo Bay i Knysna.

Öppen grill

Jag åt en superfräsch grekisksallad

Helt öde

Inte en människa så långt ögat kan nå

Vi har nu kommit till Sydafrika och har just kommit till Knysna. Här har vi via rekommendationer hittat den ena fantastiska platsen efter den andra. Första stoppet idag var en helt fantastisk strand som vi hade helt för oss själva.

Bilderna talar för sig själv

Visst överlevde jag

Här filmar jag i buren

Nu har vi kommit tillbaka till hotellrummet men bara för att tvätta av oss Atlanten och sen dra vidare på nya äventyr.

Visst fick vi både se och dyka med hajar, här är en liten kort snutt från min vistelse i vattnet. Jag var i vattnet i två olika omgångar och var absolut den som hade mest tid i vattnet av dom som var med på båten. Det var kallt, endast 14 grader och lite skrämmande men inte så läskigt som jag föreställt mig.

Det var en grym upplevelse att dyka med hajar

https://youtu.be/SMt05w6bsF0

Vågar jag?

Just i detta ögonblick

När ni läser detta så sitter jag på väg mot ett dopp i ett svinkallt i Atlanten och till råga på allt så är tanken att det ska finnas hajar på plats också. Vet inte riktigt vad jag har gett mig in på men jag återkommer om några timmar (hoppas jag) med hur allt gick.

Vågade jag dyka med vithajar? Hur kallt var det egentligen i vattnet?

Bilden är lånad av White Shark Projects som är dom som ordnar äventyret för oss imorgon och jag hoppas såklart att jag lyckas ta några egna bilder under vattnet. Ja, ja den som lever får se.

Hajdyk

Bye bye ground, hello air

Dags att bege sig upp i luften

Nu har vi sett Zambezifloden både gående längs med Victoriafallen och åkandes i den när vi forsrände. Jag har ju dessutom varit i den både frivilligt och ofrivilligt under paddlingen. Då var det bara luften kvar.

Vi hade därför bokat en helikoptertur och skulle flyga över Victoriafallen. Det var helt otroligt och på det sättet så fick jag också en ännu större förståelse för hur stort det verkligen var. Som jag skrev tidigare är är fallet 1.7 km långt och dess högsta punkt är 105 meter, det gör Victorafallen till en av världens största vattenfall. Det bildas även ett vattenmoln som ofta är runt 1,5 km högt och är synligt på hela fyra mils avstånd, ni kan ju förstå vilket tryck det är i vattnet som forsar genom fallet.

Helikoptertur ovan för Vic falls

En nära döden upplevelse

Adrenalin

Jag gillar adrenalinkickar fast i lite mindre doser då jag har blivit lite harig på äldre dar. Men idag begav vi oss ut på Zambezifloden som är Afrikas fjärde längsta flod och även gränsen mellan Zimbabwe och Zambia. Floden har en längd av 2 660 kilometer och Victoria fallen är en del av floden.

Det var alltså dags för forsränning och googlar man på ”best water rafting in world” kommer Zambezifloden alltid med på topplistan på alla resesajter och även på National Geographic.

Det var amazing även om jag för ett ögonblick faktiskt trodde att jag skulle dö när jag fastnade under båten efter att vi vält vid ett tillfälle i en fors. Men jag lyckades hitta upp till ytan och fick sen höra att sambon fastnat i en whirlpool som dragit ner honom under ytan. När allt lugnat sig så fick jag veta att både Caleb och Allison var fast under båten med mig och att tjejen från Holland också hamnat i en whirlpool. Ja ja, det var en nära döden upplevelse för några av oss, men det var bara att ge sig upp igen och köra på.

Jag kommer lägga upp rörligt material så fort wifi tillåter. Alla bilder när vi ligger i vattnet här är helt frivilligt att vi ligger där, för tro mig när vi välte fanns det inte tid för några foton, men jag kommer få det på film så lägger upp den senare.

Vår transport till floden

Här har vi just startat vår resa

Vi hade Liam från Sydafrika, Allison Canada, Calabe Los Angeles, Nora från Litauen/LA, Marcel Schweiz och ett par från Holland med oss på vår tur. Ja givetvis hade vi vår guide Steven som vi såklart inte klarat av mer än ca 10 meter utan plus två fotografer som paddade kajak.

Första gången vi frivilligt var i vattnet var vi tvungna att hålla oss i säkerhetsrepet på båten eftersom det var strömt och forsen var stark.

Nästa gång vi var i frivilligt behövde vi inte hålla i oss utan fick fritt glida med strömmen.

Jag och mitt stora hjärta <3

Självklart hamnade jag på villovägar vid ett tillfälle och blev räddad av Art som kom med kajaken för att se till att jag kom tillbaka till båten.

Jag kan faktiskt inte komma ihåg när jag fick så många kallsupar och svalt så mycket vatten tidigare, tror jag har halva floden med mig tillbaka till hotellet. Kan ju bli intressant att se hur man mår efter det, jag menar det är ju kanske inte det renaste vattnet. Men jag blev ju iallafall inte uppäten av någon krokodil, jag lät bli att drunkna eftersom jag lärde mig på säkerhetsinformationen hur jag skulle göra om jag hamnade under båten och jag klarade klättringen upp från floden till vår upphämtningsplats i 35 graders värme (det var galet långt att klättra).

Det var en fantastisk upplevelse och jag
gör det gärna igen när som helst!