Idag först att Tele2 arena skulle kunna bli fullsatt så hade ju Ljungskile avsagt sig sina reserverade läktarplatser och med det tillåtit att ca 3 000 Bajenfans till kunde komma till matchen. Jag tycker det var en extremt trevlig gest från deras håll, jag menar för vem vill ha ytterligare 3 000 personer som totalt buar ut dig när du lirar?
Där börjar mitt problem för kvällen jag gillar inte osportsliga saker och att totalt bua ut motståndarlaget i alla lägen tycker inte jag är rätt.
Än mindre gillar jag när Hammarbyarna står och skriker att LSK (Ljungskile) är idioter, dumma i huvudet och allt som nu skreks i kör, det gillar jag verkligen inte.
Jag menar absolut inte att man behöver heja på motståndarlaget men ge fan i att bua i vart enda jävla läge, utan anledning.
Dessutom fick en LSKare gult kort vid ett tillfälle, vilket jag tyckte var rätt dömt (snacka om jubel på läktaren) men när samma spelare får ett gult kort till tyckte jag domaren helt klart dömde till Hammarnys fördel, eftersom det innebar ett rött kort för honom och utvisning.
Jublet som uppstod när det rödakortet visades upp var helt galet och min först tanke var att Hammarby själva tycker att dom är så kassa att dom inte kan vinna rättvist.
Dom måste tydligen ha en spelare utvisad i motståndarlaget för att det ska funka, men till deras besvikelse blev det inga mål. Faktiskt inga mål alls och resultatet förblev 0-0 genom hela matchen.
Jag gillar inte osportsliga supportrar och buandes på motståndarna. Däremot gillade jag LSKs tränare Tor-Arne Fredheim, ska se om jag kan hitta intervjun med honom, skön snubbe. Så nu har jag konverterat till att vara LSKare. Förutom tränaren så har jag dessutom redan hittat en favvospelare.
Bara för att berätta en sak som nästan blir galet åt andra hållet var när jag gjorde min slutpraktik ifrån skolan (pluggade på Bosön i 2 år) så gjorde jag den i Syd Korea, där fick jag vara med om helt fantastiska, annorlunda, galna och roliga saker.
En dag bjöd mitt jobbgäng med mig på fotboll det var Syd Korea mot Columbia på ena vm arenan från 2002 som tog 80 000 i publik och det var slutsålt.
Men eftersom dom är så sjukt artiga så var publiken som satt på en viss del på läktaren tvungna att heja på gästlaget Columbia, givetvis satt jag på den läktardelen.
Så min nyinköpta Syd Koreanska matchtröja täcktes av en blå väst som vi skulle ha på oss och den Koreanska flaggan packades ner i väskan.
Där stod jag, en på den tiden blond tjej från Sverige tillsammans med ett gäng Syd Koreaner och hejade på Columbia, ganska rolig bild när jag tänker på det.
Jag kan faktiskt inte minnas att jag vid något tillfälle hörde några som buade eller fula glåpord (ja där kan jag ju inte vara helt säker eftersom min koreanska är väldigt begränsad) men däremot hörde jag jubel i mängder, helatiden från alla håll.
Ja, ja någonstans får jag fortsätta hålla på dom vit/gröna,
jag menar jag vill ju inte såra sambon liksom 😉
