Film från raftingen i Zimbabwe

Semestern i Botswana, Zimbabwe och Sydafrika

Här är en av två filmer från raftingen som vi gjorde på Zambezi river i Zimbabwe. Den andra filmen håller jag på att klippa ihop från min Go Pro som jag hade med mig under färden.

Får ni möjlighet till att forsränna så ska ni givetvis göra det, jag har gjort det två gånger. Min första gång var i Costa Rica och båda upplevelserna har varit helt enorma. Både när det gäller natur och adrenalin dessutom blir sammanhållningen på båten grym eftersom man kämpar ihop.

Sen var det ingen lek att ta sig ner och framförallt inte upp när vi var klara med vår tur. Det syns ganska tydligt att det var brant och långt ner till floden på först snutten på filmen. Jag var trött det var 35 grader varmt, klättring uppför med utrustning, pust var glad jag var när vi väl kommit upp.

Whitewater Rafting

https://youtu.be/TX6zJcDWM8I

Utan mitt hår

Så här ser det ut när jag går till frisören

Innan jag begav mig ut på vår resa så besökte jag min salong Paul Mitchell i Hammarby Sjöstad där Linda och Rasha jobbar som frisörer. Jag tycker båda är lika grymma men det var Linda jag var hos denna gång.

Jag får avsätta ganska många timmar för mina frisörbesök. Först ska håret tas ut sen är det färg och klipp som gäller efter det så ska håret i igen.

Så här ser det ut när håret just tagits ut, innan färg och klippning

Jag brukar alltid gå ifrån salongen med lockigt hår, men eftersom jag skulle direkt till gymet kändes det ganska onödigt att lägga massa tid på att göra det fint. Så jag gick för första gången ifrån Paul Mitchell med rakt hår.

Före & efter

Starta och sluta….

Så startar och slutat jag måndagen

Jag mötte upp Yasmina alldeles för tidigt på SATS Hötorget idag för dagens första pass. Lika väl som det känns som ett straff när klockan ringer 05.45 så känns det som världens bästa grej när man tränat klart sitt morgonpass. Det är helt klart värt dom där extremt jobbiga minuterna som det tar att kämpa sig upp på morgonen. Vi körde ben, rumpa och mage.

Lite senare idag avslutar jag även dagen med träning. Då är det dags för pole dance på Dancing Queen, jag har bara kört 2 gånger sen uppehåller och känner mig extremt ringrostig men det är bara att slänga sig upp på stången igen.

Såhär kommer jag se ut idag

Cape of Good Hope

Botswana, Zimbabwe, Sydafrika i jan-feb 2018

När man befinner sig i Kapstaden så är det ju i princip ett måste att besöka Cape of Good Hope eller Godahoppsudden som den heter på svenska.

Denna plats är kanske den mest kända uddarna i Sydafrika och misstas ofta för att vara den mest sydligaste udden och den plats där Atlanten blir Indiska oceanen möts men detta stämmer faktiskt inte. Det är Kap Agulhas som är den sydligaste udden och platsen där det säga att haven möts, vi åkte förbi där men stannade inte (ångrar det lite idag).

Men oavsett så är det extremt vackert och vi spenderade en hel dag där.

Det finns två klassiska stopp i nationalparken där Godahoppsudden finns, såklart den plats som heter Cape of Good Hope och sen har vi Old Cape Point Lighthouse. På båda dessa ställen vimlar det av busslast av turister och extremt närgångna babianer. Självklart ska man besöka platserna och ta sig ut till dom yttersta eller högsta platserna, där det faktiskt är lite mindre turister som inte orkar ta sig ut eller upp. Utsikten och naturen är helt fantastisk.

Men har ni egen bil så ska ni definitivt svänga av på dom små vägarna som finns i det stora naturreservatet. Där kommer ni vara mer eller mindre ensamma både med naturen och djuren.

Åker ni bil dit så kan ni stanna i Boulder Beach för att se pingviner, men jag rekommenderar istället Bettys Bay om ni åker den kustvägen vid tillfälle, där är det inte alls lika mycket turister och upplevelsen blir med såklart lite bättre.

Cape of Good Hope

Rikt fågelliv

Strutsar kunde man tydligen stöta på

 

Jag är van att vara uppkopplad

Att inte kunna vara uppkopplad

Vi har nu landat på svensk snöig mark och jag har hämtat min lilla dunboll. Jag passade på att äta lunch med min dotter, mamma och Reidar när jag hämtade upp henne. Tusen tack mamma och Reidar för hjälpen med Molly när vi var borta.

Jag kommer uppdatera med lite fler inlägg från resan eftersom att Wifi uppkoppling där borta var allt annat än pålitligt och snabbt. Jag är ju van att vara uppkopplad 24/7, men jag måste ändå såga att det var ganska befriande att inte kunna vara det.

Men nu väntar ouppackade resväskor, tvätt och städning här hemma. men först en långpromenad med dunbollen.

Togheter forever

Igår var det 2 år sedan hon flyttade hem till oss