Kom iväg lite sent från Balance eftersom jag hade bestämt mig för att lära mig en sak med mitt kundsystem som jag ändå inte lyckades lista ut. Men väl ifrån jobbet så fick jag ju såklart vänta på tunnelbanan på Östermalmstorg i 7 min sen på T-centralen i 10 min och på Bussen i 27 min (det är i såna här situationer som jag saknar min bil ännu mer, den är på verkstaden då jag lyckats krocka den) ungeför lika lång tid som det tar att gå hem. Men jag är så fruktansvärt mörkrädd så jag vågra inte gå hem.  

Väl hemma så ska jag ta fram nyckeln som min dotter Izabella ska ha lagt ut eftersom jag har min hos Lina och hon är i Linköping. Då finns den inte där. Ja ja det är ju bara att ringa Izabella…. Nehe hon svarar inte. Ja ja det är ju bara att ringa på dörren då……. Nehe hon öppnar inte.

I en timma står jag utanför och ringer både på dörren och telefonen tills min granne av en händelse fått för sig att slänga soperna kl 00.45 på natten kommer ut och jag har sån himla tur att ena fönstret i vår lägenhet står öppet så jag kan hoppa ut genom grannens fönster och sen gå på takterassen till mitt öppna fönster och kliva in. Tack grannen!

Inne sover min dotter så gott med 64 missade samtal på mobilen och ett par sms.

Jag som bara ville hem och sova!

Jag